70 // Ni som mår bra kommer ändå aldrig att förstå
Det finns så mycket jag vill skrika ut just nu, eller viska med huvudet begravt bland kuddar.
Känner mig så maktlös, så oförstådd. Vilket är precis vad jag är.
Är det verkligen så svårt att förstå att jag inte mår bra? Att jag inte riktigt kan fungera som någon som mår bra? Att vissa dagar orkar jag inte ens leva, än mindre anpassa mig efter folks förväntningar. Eftersom jag mår ju bättre nu överlag, då är jag väl frisk? Eller?
Nej.
Igår grät jag. Hade sönder mitt bankkort i ren frustration. Packade väskorna i ilska och satte mig i mammas bil.
Lämnade landet och var med Beck tills jag lugnat ner mig sånär.
För jag orkade verkligen inte. Och hur man än vrider och vänder på allt så slutar det alltid med att jag är monstret.
Så jag tänker vara monstret.
rememberthiis.blogg.se
fin bild!