126 // Don't ask me where I'm from, ask where I'm a local
Confession time.
Jag har blivit sjukt blödig den senaste tiden. Så när jag lyssnar på när Taiye Selasi pratar om ursprung, nationell identitet och sådant får det mig att tåras. Speciellt när hon nämner frågan som nästan alla får, om dom inte etniskt ser ut att tillhöra landet dom är i just nu.
"As any recent immigrant knows, the question 'where are you from?', or, 'where are you really from?' is often code for 'why are you here?"
Jag är född i Sverige. Jag har brunt, tjockt och lockigt hår. Bruna ögon som för det mesta ser nästan svarta ut. Jag har en olivton i huden, och jag är bara några nyanser mörkare än "helt vita" människor. Om jag rakar mig så känner jag stubb efter bara några timmar, no joke. Jag har förmodligen lidit av allvarlig vitamin D-brist hela mitt liv, vilket har varit boven bakom min depression, ocd etc.
För trots att min mamma är svensk, så svensk att hon har ljust hår och blåa ögon och måste ha hög solskyddsfaktor för att inte bli röd som en tomat i solen, så har jag även rötter i Kurdistan, Irak.
Jag har gener som har gett mig fylligare hår, mörka ögon, en hudton som är nästan lika omöjlig att hitta en foundation till som om jag vore mörkhyad.
Jag har fått frågan "vart är du från?" hur många gånger som helst. Svarar jag Sverige så får jag följdfrågan "men vart är du född?".
Nacka BB. Den 16e september 1996, vid fyratiden på morgonen.
Jag är svensk. Jag är kurd. Jag är portugis. Jag kommer ifrån denna jord, precis som alla andra människor.
Fråga mig inte vart jag kommer ifrån.